Det är bara ens sextonde vår en gång i hela jävla livet. jag tänker väl
såhär, att man måste ta vara på det. göra mycket. pricka av mycket från listor.
och den är ju inte slut än (och det är mycket som borde stå med men som inte
gör det, för jag har inte gjort det, och kommer troligen inte göra det heller
våren jag är sexton), men vill ändå sammanfatta vad våren man är sexton
litegranna bör handla om.
("Jag är sexton år, jag är platsen dom aldrig upptäckte")
Det handlar om att få magpirr av nyutslagna pastellfärger på träden och
marken, att vakna till fågelsång och solsken och att sjunga med när håkan så
bräckligt sjunger: "har ingen plats att kalla hem, i detta pissiga
vårregn" och ena dagen tänka
"fast vårregnet är inte så förödande,
det är ju ganska vackert", och andra dagen tänka
"precisprecisprecis".
Det handlar om att korsa surgubbars tomter mitt i natten hand i hand och
skratta så magen gör ont när man nått andra sidan, att sitta på tak och sjunga
högt och falskt och diskutera killar och stjärnor och fyllefester, att gunga så
högt som möjligt och luta sig bakåt så det känns som att åka karusell (under
stjärnhimlar eller blåa himlar). Det handlar om att ha så himla många
picknickar och så himla många skratt och så himla mycket plugg och skolstress.
Det handlar om att bada första och andra och tredje dopp i havet, att åka på
cykelutflykter, att vara social väldigt mycket och att vara så jävla modig. Det
handlar om att bli kallad snygg och om att såra och om att känna sig ensam. Det
handlar om att dansa fult och vilt till bra musik ensam eller med många andra,
eller öva "The Routine" på tonårsrummet tillsammans, om att känna
igen sig i musiktexter och tänka många djupa tankar om livet och tonåren och
vetenskapen och naturen och rymden och antagligen mycket mer. Det handlar om
att gråta på skoltoaletter och balkonger och i famnar, att vilja skrika högt
men vara för feg för att revoltera, att hata allt och alla (inte bara pga pms).
Det handlar om att lukta rök om kläderna för att man suttit runt en lägereld
och druckit cider och pratat och skrattat hela natten. Det handlar om att
längta till sommarlovet och till gymnasiet och mänsklig värme och till
framtiden eller bara bort härifrån så mycket att man ibland tror man går
sönder. Det handlar om att gå loppisrundor och ta fikor och träffa saknade
vänner och skicka många brev och skriva fina lappar. Det handlar om att vråla
"SKITSAMMA!" i fartvinden på en moppe klockan halv ett, och det
handlar om att äta födelsedagsmiddagar. Det handlar
om att snubbla och trilla och bjuda på sig själv, att räkna ned till så mycket, och att hata skolan och att älska skolan och
att hata den igen. Det handlar om humörsvängningar och sommarstugebesök. Det
handlar om obefintlig kärlek och dumma misstag, om sleepovers och för mycket
tv-serier. Det handlar om att äta glass på lunchrasten och skolka (trots att
det går mot ens principer) för att världen är så jävla fel. Det handlar om att
skratta och gråta och känna så mycket, att skapa minnen och lära sig.
Det handlar om våren man är sexton.
(
ps, vad säger ni? vad handlar våren man är sexton år om? eller våren man
är tretton eller femton eller arton eller trettiosju. Vet ju inte hur gamla ni
är. Men vad handlar det om? Är ganska nyfiken faktiskt.)
klart slut (puss).